novembertjugonde.blogg.se

Jag tycker att jag hade kommit så långt. Jag hade börjat våga åka pendel själv, jag vågade till och med gå av vid din station. Jag satte inte hjärtat i halsgropen på samma sätt när jag såg någon som liknade dig. Tanken på att träffa dig skrämde mig inte längre på samma sätt, jag hade alltså kommit en bit. Jag hade bearbetat och accepterat att polisen gjort allt för att sätta dit dig. Men att du nekade kunde jag ju inte göra något åt. Jag tyckte också jag hade sett dig skämmas när jag såg dig ute en kväll i somras, du vågade inte möta min blick. Jag kände mig trygg och det kändet som att det gett mig lite av en upprättelse.

MEN så kommer sveket. Det störta sveket sedan du krossade mig, efter att du som var min bästa vän svek, efter att du som skulle skydda mig skadade mig så illa att jag fortfarande undrar om jag kommer bli hel igen. Sveket du utsatte mig för var det som många gånger gjorde ondast, att en vän ville mig så illa, min bästa vän dessutom. Men min vän har ju också vänner. Det fick jag lära mig i helgen.

 

Din kompis, ja, han måste verkligen vara en bra kompis, iallfall till dig. Han håller dig om ryggen, men han har inte valt sida. Han vill vara neutral säger han, och de orden på displayen var slog mig så hårt. Det var som att bli slagen med en knytnäve. Inte bara det att behöva se dig på bussen, du flinade, sen att få veta att din vän som jag var kär i en gång i tiden säga att han inte vill hjälpa mig. Jag trodde han och jag var vänner, men jag borde veta bättre efter att ha varit bästa vän med dig..
Men din vän, han verkade annorlunda.. Tror han inte på mig? Bryr han sig inte om mig? Han förstår inte? Han måste hata mig? Har han någonsin gillat mig? Hur kan han?

 

Att känna att någon inte tar detta på "allvar" får mig att tveka, får mig att tveka på om det verkligen var så farligt. Din vän är ute och har kul, han skulle på fest i helgen och hade inte tid att prata med mig.. Jag låg hemma hela helgen som en död sill och orkade inte resa mig. Jag klarade inte av att gå upp. Han åkte och åt pizza. Jag låg och grät. Förstår du vilka konsekvenser det här har gett? Allt hade kunnat få en annan utgång om din vän hade velat berätta vad han visste. Många av mina tankar om hur du mått, om du visste att du gjort fel, om att jag gjort allt för att få upprättelse osv bara krossades. Din vän visste allt utan att berätta för mig. Din vän och jag hade träffats, jag hade frågat honom rakt ut om han visste något men det gjorde han inte, sa han. Jag litade på honom, vi fortsatte att träffas. Jag känner mig så lurad och sviken. Lurad för att jag trodde att han tyckte om mig och brydde sig om mig, men han undanhöll informationen för mig. Information som hade kunnat ändra hela rättsprocessen, information som kanske hade gjort att förundersökningen inte las ner.

 

Står de inte upp för mig, vem ska då göra det förutom jag? Papprena till åklagaren ska iaf vara inskickade. Jag vill aldrig kunna ångra att jag inte överklagade med dessa uppgifter. Sen är det upp till din vän om han vill skydda dig mer.
Frågan som jag aldrig kommer förstå är iaf hur man kan välja att skydda en våldtäktsman…

 

// Julia 2015-12-07