2016 närmar sig med stormsteg!
2015 är slut och det är väl nu man ska summera sitt underbara år och blicka framåt mot 2016!
Faktum är att jag blickar framåt mot 2016 och jag hoppas och tror att det blir bättre än 2015 för jag har haft ett skit år! Slutet av 2014 var hemskt pga flera dödsfall och 2015 började med två begravningar. En av de som lämnade jorden var min älskade farbror. Jag saknar honom fortfarande och det känns overkligt att han inte finns mer. Vet inte om jag någonsin kommer förstå att han inte kommer finnas ute på gården med alla korna. Fortfarande när jag ser en traktor tänker jag på honom.
Efter alla begravningar var allt lika svart som när man kollar ut kl 17.00 en januari-dag ända fram till april, för jag har faktiskt haft bra stunder 2015 också. I april/maj gjorde jag mitt livs resa, resan jag drömt om i så många år, äntligen fick jag se Nordkorea med egna ögon. Det var en häftig resa på alla sätt, se en värld så olik något jag tidigare sett och att bara vara där och då utan telefon, internet eller kontakt med omvärlden. Faktum är att de två veckorna jag var i Kina och Nordkorea så tänkte jag knappt på dig. Jag var som i en annan värld, en värld där tanken på dig inte fanns.
När jag kom hem så var allt mkt ljusare, kollade man ut kl 17.00 hade det börjat mörkna men det var inte kolsvart. Sommaren kom och allt rullade men jag hade fortfarande svåra perioder och jag fick under våren gå på två polisförhör. Under sommaren dank ett brev ner. Åklagaren hade lagt ner förundersökningen eftersom uppsåt inte kunde styrkas. Konstigt nog kände jag en lättnad över det. För allt jag ville uppnå med en polisanmälan var att få upprättelse på så vis att du skulle inse att det du gjort mot mig var fel, jag var aldrig ute efter att du skulle få fängelse eller något!
Rädslan för dig stannade dock kvar hos mig och den finns här fortfarande. Mot hösten flyttade jag och även här i min nya stad kan jag se dig. I min nya stad har jag bara fått vara, jag har fått tänka, fått vara själv och bara låta livet gå. Jag har inte känt mig ensam som jag borde men jag åkte ändå hem varje helt. Här i min nya stad vet ingen något, de kan inte ana.. Jag deltog i en samtalsgrupp och rädslan började försvinna men så hände det där med din vän. Nu är jag räddare än någonsin för dig men även för dina vänner. Rädd för att möta dem på tåget, i stan eller någon annanstans för jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska göra, var jag ska ta vägen eller hur jag ska agera. Dock vet jag att det inte är jag som borde skämmas, det är ni, ni för att ni är såna fega jävlar som inte ställer upp!
Nu ska jag flytta tillbaka till min gamla stad. Jag ska bo nära er alla igen. Egentligen är det ni som borde flytta, ni som borde hålla er ur vägen för mig. Ni som borde vara rädda för att stöta på mig!
2016 hoppas jag att jag får upprättelse. Jag hoppas att jag kommer få dagar då jag inte tänker på dig eller det du gjort mot mig. Jag tänker ta tillbaka friheten och våga röra mig fritt. Jag tänker tala om för ALLA om vad som hänt. Mitt mål är att sluta vara rädd. Mitt mål är att komma över din vän. Mitt mål är att bli lycklig.
// Julia 2015-12-17
