Dagen då mitt liv förändrades
Han var den jag litade på mest. Han var den jag hängde med när jag hade tråkigt. Vi gjorde ju allt med varandra och vi umgicks flera dagar i veckan. Efter en natt i september förändrades allt. Han var inte min bästa vän i randig tröja längre utan han var bara en kille med randig tröja som skadat mig för resten av mitt liv. Därför kommer jag börja benämna honom som Honom.
Nu tänkte jag berätta om de två gångerna som våldtäkten hände. Detta är något av de svåraste att skriva om för jag vill inte minnas. Första gången lyckades jag, jag förträngde det så djupt att det kunde hända igen. Hur jag kände och mådde efter första gången minns jag knappt. Det jag vet är att jag aldrig ville prata eller bli påmind om den AW:n med jobbet.
Det första, en mörk dag i september. Jag hade varit ute och var stupfull och egentligen skulle jag ha sovit hemma hos K. Men han hade åkt hem från krogen tidigare och till honom kunde jag inte åka för han hade gått och lagt sig. Jag stod ensam på stationen, sista tåget hade gått så jag ringde min Honom som bor vid samma station. Honom kunde jag ju lita på, han skulle ta hand om mig och ställde alltid upp. Han skulle se till att jag inte somnade i en buske. Han kom och hämtade mig med cykel och minnena efter det är svaga. Kanske är det därför de som skulle hända senare inte gör ont på samma sätt som när det gjorde andra gången.
Det starkaste minnet är att jag vaknade upp själv i hans säng och jag har nog aldrig känt mig så billig någon gång. Det som skedde under natten är svårt att minnas. Han hade hållt för min mun medan han våldtagit mig. Jag hade försökt skriva och jag grät, men han sa åt mig att vara tyst så att hans familj inte skulle vakna. Han sa till mig att det var det här jag ville. Meningen, när han sa att jag egentligen ville, fick mig att börja fundera. Hade han missförstått mig så grovt, nej, det måste ha varit så att jag förut visat att jag ville. Men det som gjorde mest att jag inte fortsatte att låta högre var tanken på att någon hade kunnat se mig. När jag blev tyst släppte han handen och jag gömde ansiktet i kudden och grät tyst.
Dagen efter när jag frågade varför han inte varit kvar i sitt rum utan sov i gästrumet svarade han "du grät för mycket och slutade aldrig".
Livet fortsatte och jag förträngde den händelsen inom mig. Det är sjukt hur hjärnan fungerar men vi fortsatte att umgås. Jag kände mest skuld, jag kände att jag hade varit skyldig honom det ligget. Han hade ju ställt upp och hämtat mig när jag egentligen skulle sovit hos K, han hatade ju att jag och K umgicks så det var det minsta jag kunde göra för honom. Någon månad senare (2013 höst) kom nästa händelse. Då låg jag och sov, inte full utan bara bakis.. Innan hade jag klargjort för honom en gång till, det är hans kompis jag vill ha, inte honom. Jag trodde att han hade accepterat det. Den gången när han var hos mig hade Han laddat ner någon dålig film som jag inte var intresserad av att se. Jag kände mig trygg där jag låg, jag somnade och jag vet inte efter hur lång tid efter att jag hade somnat så började han tafsa på mig mellan bena, jag vaknade och sa sluta. Han slutade och på något vis somnade jag och vaknade av att han hade fingrarna ehm ja innanför allt. Då reste jag mig upp och började skrika och han gick hem. Jag var chockad igen och på något sätt lycakdes jag få dåligt samvete igen. Jag hade ju skrikit åt honom. Jag fick dåligt samvete och skrev till honom. Han svarade mig inte på fb, sms eller telefon och jag bad om ursäkt. Jag frågade honom varför han inte svarade och hans svar var "Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen".
Efter ett tag, några dagar, började jag förstå vad som hänt, mer och mer. Jag klarade efter ett tag inte av att vara vän med honom. Jag mådde väldigt dåligt och kunde inte sova, knappt ta mig upp på morgonen, ville bara sova. Jag kunde i början inte koppla varför jag mådde så dåligt till den händelsen, konstigt faktiskt, för ändå kräktes jag typ varje gång jag såg honom. Jag drog mig undan och vi slutade vara vänner. Dessutom sa han att jag inte var värld att respekteras och att om hans kompis K fick röra mig skulle han ju också få göra det. Han hotade med att berätta allt för sina vänner osv så jag anmälde inte för jag orkade inte att alla skulle få veta och att deras kompisar skulle se mig som en slampa. Samtidigt förstod jag inte heller att det var ett brott. Jag kunde väl misstänka det men min syn på våldtäkt var inte att de kunde ske av en så närstående och av en bästa vän. // Julia 2015-12-10
